Jo nu är ju saker som dem är.
Lilla söta mamma.. Önskar verkligen jag kunde hjälpa henne.
Få henne att må bra, som hon brukar
Få henne att skrika på mig, som hon brukar när jag är jobbig
Få henne att göra den där uppgivna minen som hon gör när jag berättar att jag tappat bort något
Få henne att le igen, hon är så söt min mamma.
Jag älskar henne mer än hon anar, mer än någon anar.
Jag kommer alltid finnas för henne, som hon funnits för mig. Vi har väl aldrig vart så bra på att prata, men det kommer att ändras nu, jag kommer att berätta allt för henne, min mamma.
Jag är stolt över henne, det är jag.
söndag 28 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar